| Klimatfakta.info |
2026-03-16
En av Sveriges största koldioxidutsläppare - cementföretaget Heidelberg i Slite på Gotland - skrotar planerna på att rena sina utsläpp, trots att bolaget gör miljardvinster. Efterfrågan på grön cement är för liten och satsningen är inte möjlig utan ett stort tillskott från staten, enligt företaget.
Heidelberg pausade 2025 de långt gångna planerna på att fånga in och lagra koldioxid från cementtillverkningen. Heidelberg är Sveriges fjärde största koldioxidutsläppare med 1,8 miljoner ton varje år. Det är fyra procent av hela Sveriges utsläpp.
Trots att planerna kommit långt och det bara var ett och ett halvt år från ett investeringsbeslut drog man i handbromsen. Den direkta orsaken var att företaget nekades åtta miljarder kronor i stöd från staten genom Industriklivet eftersom pengarna där var slut.
En anläggning skulle kosta minst 15-20 miljarder, uppger företaget. Den svenska verksamheten i Materials Sverige har gjort en vinst på sammanlagt 2,7 miljarder de senaste fem åren (2020-2024). Moderbolaget tjänar betydligt mer. Det har de senaste åren gjort en vinst på omkring 20 miljarder kronor varje år.
Att rena bort koldioxiden skulle även minska Heidelbergs kostnader för utsläppsrätter, vilket enligt företaget kommer att uppgå till ett par miljarder varje år om tio år. Ändå är det olönsamt, menar Heidelberg.
Saknas sug efter grönare cement
Vid sidan av stora investeringskostnader finns även stora driftskostnader, bland annat för el. Det ska vägas upp av tre källor av intäkter: statliga bidrag, försäljning av negativa utsläpp och ett högre pris för fossilfri cement.
I EU:s system för utsläppshandel, EU ETS, finns ett tak för den totala mängden växthusgasutsläpp (t ex koldioxid) från industri, energiproduktion och flyg. Koldioxidutsläppande företag tilldelas - eller får köpa - utsläppsrätter. Varje rättighet motsvarar 1 ton koldioxid.
Efter en period räknas utsläppen ihop. Om företaget har släppt ut mer än det har rätter, måste det köpa fler på marknaden - ett slags böter.
Ett företag som har släppt ut mindre än de rätter de tilldelats kan sälja dem vidare.
Systemet för utsläppsrätter ska på sikt få ner koldioxidutsläppen, genom att rätterna blir färre och dyrare.
När det gäller industri, flyg och industriproduktion ska utsläppen ha minskat med 62 procent mellan 2005 och 2030. När det gäller vägtransporter, byggnader och andra sektorer finns ETS 2. Där ska koldioxidutsläppen minska med 42 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer.
SVT har gjort en granskning som visar att det går trögt för infångningsprojekten i Sverige. Drygt hälften av de planerade projekten har pausats eller stoppats helt.
Antalet fungerande anläggningar i världen som fångar in koldioxid ökade förra året från 50 till 77, men den totala mängden koldioxid som fångats in förra året (64 miljoner ton) motsvarar inte mer än en dryg promille av de globala utsläppen på 38 miljarder ton.
- Den mängden ligger fortfarande ganska långt efter behoven. Vi börjar nästan från noll när det gäller operativ kapacitet för var vi behöver vara med CCS år 2030, säger Lina Lefstad, doktorand i hållbarhetsvetenskap på Lunds universitet.
Långt till målet
Det finns planer för över 700 anläggningar i världen. Men det täcker fortfarande bara en liten del av världens utsläpp. International Energy Agency bedömer att det krävs en kapacitet på en miljard ton koldioxid per år redan från 2030 för att klara klimatmålen.
- 700 projekt låter kanske mycket, men det räcker inte om vi ser på prognoser från IEA. De kan kanske tillgodose 50 procent av den kapacitet som behövs, säger Lina Lefstad.
- Det är oklart hur många av de 700 projekten som faktiskt kommer att påbörjas och färdigställas. Många aktörer ser fortfarande CCS som en högriskinvestering, och lönsamheten är beroende av att kostnaden för avskiljning och lagring kan hållas under marknadspriset på koldioxid, vilket är mycket volatilt, säger Jonas Allesson, doktorand i hållbarhetsvetenskap på Lunds universitet.
Mer att läsa
CCSklimatfakta
Adm: Hans Iwan Bratt, hibratt@gmail.se | 241012