⇑ Olika former

Publ 2024-09-04

I atmosfären finns vatten i form av vattenånga, flytande vatten och fruset vatten. Av allt vatten på jorden finns cirka 0,001 % i atmosfären. Det är nästan 13000 km³.

Om denna mängd vatten var ett vattenskikt jämnt fördelat ovanpå hela jordens yta skulle det vara cirka 2,5 cm tjockt.

Större delen av vattnet som befinner sig i atmosfären är i gasform, det vill säga vattenånga, och 99% av detta vatten befinner sig i troposfären det vill säga under cirka tio km höjd.

Vattnet i form av moln (vattendroppar och iskristaller) utgör endast en liten andel av atmosfärens vatten, i genomsnitt ungefär en procent.

⇑ Snabb omsättning

Publ 2024-09-04

Vattnet i atmosfären ingår i vattnets kretslopp. Det försvinner ur atmosfären genom nederbörd och tillförs genom avdunstning.

Den genomsnittliga uppehållstiden för en vattenmolekyl i atmosfären varierar. Om vi beaktar troposfären, som innehåller 99% av atmosfärens vatten, så gäller att typiska värden ligger mellan 2 och 20 dygn.

I nederbördsrika områden är uppehållstiden kortare och i nederbördsfattiga längre. I genomsnitt är uppehållstiden cirka 10 dygn.

⇑ Värmen styr vattenångan

Publ 2024-09-04

Varmare luft kan hålla mer vattenånga: Ju varmare luften är, desto mer vattenånga kan den "bära". Det är därför fuktigheten ofta känns högre under varmare årstider.

Clausius-Clapeyron-ekvation säger att för varje grad Celsius som temperaturen ökar, kan atmosfären hålla cirka 7% mer vattenånga förutsatt att det finns tillräckligt med vatten som avdunstar.

⇑ Absolut och relativ luftfuktighet

Publ 2024-09-04

Absolut luftfuktighet anger den exakta mängden vattenånga i luften, oavsett temperatur. Mängden mäts oftast i gram vatten per kubikmeter luft (g/m³).

Relativ luftfuktighet anger hur mättad luften är med vattenånga vid en viss temperatur, jämfört med hur mycket vattenånga luften maximalt kan hålla vid samma temperatur. Mängden mäts i procent (%). När den relativa luftfuktigheten når 100% uppstår kondensation, och vi ser detta som moln, dimma eller dagg.

⇑ Ökad avdunstning

Publ 2024-09-04

Jordbruksmark ökar avdunstningen. Bevattning av grödor ökar mängden vatten som avdunstar från marken och växterna. Denna evapotranspiration ökar den totala mängden vattenånga i atmosfären.

Städer och vägar påverkar hur vatten rör sig i landskapet. Asfalt och betong är ogenomträngliga, vilket leder till minskad infiltration av regnvatten i marken och ökar avdunstningen.

⇑ Molnbildning

Publ 2024-09-04

Moln spelar en avgörande roll i jordens energibalans. De kan både kyla genom att reflektera solens strålar tillbaka ut i rymden och värma genom att hålla kvar värme i atmosfären. Klimatförändringar har påverkat molnens egenskaper och fördelning, men inte nödvändigtvis deras volym på ett enkelt sätt.

Ökad volym vattenånga i atmosfären ger mer råmaterial för moln att bildas, vilket potentiellt kan öka molnvolymen. Klimatförändringar har också påverkat atmosfäriska cirkulationsmönster, som i sin tur kan förändra var och hur moln bildas. Till exempel kan ökade temperaturer leda till fler höga moln (som cirrusmoln) och färre låga moln (som stratocumulus).

Utsläpp av små partiklar i atmosfären har ökat. De fungerar som kärnor för molndroppar genom kondensering.

⇑ Oklart om inverkan på klimatet

Publ 2024-09-04

Det är oklart om molnens volym har ökat globalt sedan 1950. Vissa egenskaper, såsom deras tjocklek, höjd och livslängd, har förändrats, men dessa förändringar är inte nödvändigtvis en ökning i total volym. Vissa studier pekar på att låga moln kan ha minskat i vissa regioner medan höga moln har ökat, vilket påverkar den totala energibalansen på jorden.

Eftersom moln både kan värma och kyla planeten är deras roll i klimatförändringar kritisk. En liten förändring i molnens egenskaper kan ha stora konsekvenser för den globala temperaturbalansen.

⇑ Källor

Publ 2024-09-04

• Vattnet i atmosfären, SMHI
• Water Vapor, Earth observatory, NASA