Ozon

Ozon, O₃, är en gas bestående av tre syreatomer per molekyl.

⇑ Stratosfären

Ozon bildas i jordens övre atmosfär, stratosfären, mellan 20 och 30 km över hav via den fotokemiska process som inträffar när ultraviolett ljus från solen träffar och delar syrgas (O₂) som sedan omformas till fritt syre (O₁) och ozon (O₃). Den höga koncentrationen av ozon i lägre delen av stratosfären gagnar livet på jorden eftersom det minskar mängden skadlig ultraviolett strålning som när jordytan.

⇑ Troposfäre, markozon

Ozon i den lägre atmosfären, troposfären, kan betraktas som en luftförorening. Ozon uppstår i detta fall när luftföroreningar (som kolväten eller kväveoxider) reagerar med solljus. Ozonets kraftigt oxiderande effekt bidrar till att bryta ned andra kolväten och aldehyd-grupper i troposfären, men processen efterlämnar utöver koldioxid (CO₂) och vatten (H₂O) även vissa av ingredienserna i smog. Vid hög koncentrationsfaktor ozon och irriterande effekt på andningssystemet hos människor och djur samt en skadlig effekt på växter.

Ozon är skadligt för växter och djur som lever i den lägre delen av atmosfären. Det hindrar fotosyntesen och skadar vattenbalansen hos växter, och reagerar med slemhinnorna i luftvägarna. Marknära ozon bildas bland annat när solljuset möter bilavgaser. Det finns också kopieringsapparater. Marknära ozon är en växthusgas.

⇑ Livslängd

Eftersom ozon är benäget att reagera kemiskt och är instabilt i höga koncentrationer har det en relativt kort livslängd jämfört med andra luftföroreningar. Halveringstiden för ozon påverkas av faktorer som tillgängliga reaktanter, temperatur, lufttryck, koncentration med mera. I en sluten kammare av rostfritt stål utan reaktanter med fläkt som blandar rumstempererad luft uppvisas en halveringstid på ca 12 timmar. I typiska inomhusmiljöer är halveringstid 6-30 minuter beroende på mängden reaktanter i utrymmet. Vissa ej verifierade påståenden hänvisar till en halveringstid så låg som 30 minuter under atmosfäriska förhållanden.

En reaktant är en komponent som är inblandad i en kemisk reaktion och genom det övergår till ett annat ämne.

⇑ Ozonhål i stratosfären

Jättelikt ozonhål över Antarktis, den 24 september 2006, SMHI

Minskningen av ozonhalten i yttre atmosfären (beroende bland annat på de ökade industriutsläppen) har under de senaste decennierna lett till att så kallade ozonhål har skapats över jordens polarregioner, Arktis och Antarktis. Ozonhålet över Antarktis är större än det i Arktis, på grund av de speciella väderförhållanden som råder i Antarktis.

⇑ Vanlig användning

• Beredning av läkemedel och syntetiska smörjmedel, där ozonets funktion är att bryta kol-kol-bindningar.
• Blekning av pappersmassa och textilvaror.
• Desinfektion av luft och vatten, genom att ozonet dödar mögelsporer, bakterier och mikroorganismer. På många håll i världen används ozon i stället för klor för att rena kommunalt dricksvatten. Ozon bildar inga organiska klorföreningar och finns inte heller kvar i vattnet efter reningsprocessen.
• Desinfektion av tvätt på sjukhus, vårdinrättningar och inom livsmedelsindustrin.
• Dödande av bakterier, jäst, mögel och insekter på matvaror och i sädeslager.
• Odöreliminering av möbler som har överlevt brand men luktar rök; då används en så kallad ozonkammare.
• Sanering av utrymmen som luktar illa, till exempel avfallsrum och fettavskiljare, hotellrum och bilar med lukt efter cigarettrök samt rökskadade lokaler efter brand. Då är ozon effektivt och praktiskt eftersom det tillverkas i små bärbara aggregat.

⇑ Källor

• Ozon, Wikipedia
• Ozon, SMHI
• Ozon i stratosfären, SMHI
• Vanliga frågor om ozon - FAQ, SMHI (2014-04-23)