Berner RA, Kothavala Z (2001) GEOCARB III: A revised model of atmospheric CO2 over Phanerozoic time IGBP PAGES and World Data Center for Paleoclimatology, Paleoclimatology Program, Boulder CO, USA

⇑ Diagram av Berner o Kothavala

Publ 2023-04-24

Wrightstone publicerar en intressant bild med upphovsbeskrivningen "Berner RA, Kothavala Z (2001) GEOCARB III: A revised model of atmospheric CO2 over Phanerozoic time IGBP PAGES and World Data Center for Paleoclimatology, Paleoclimatology Program, Boulder CO, USA". Tyvärr är dokumentet bakom betalvägg. [1]

Många refererar till diagrammet, men utan tillgång till källan kan den inte bedömas. [2] Diagrammet finns inte med i Berner RA, Kothavala Z (1994) GEOCARB II. [3]

⇑ Historisk koldioxid

Publ 2023-01-15

Den nuvarande atmosfäriska koncentrationen av CO2 är den högsta på 14 miljoner år. Koncentrationerna av CO2 i atmosfären var så höga som 4 000 ppm under den kambriska perioden för cirka 500 miljoner år sedan, då koncentrationen var 20 gånger högre än idag, och så låg som 180 ppm under de senaste två miljoner årens kvartära glaciation. Rekonstruerade temperaturrekord för de senaste 420 miljoner åren indikerar att atmosfäriska CO2-koncentrationer nådde en topp vid ~2 000 ppm under devonperioden (~400 Ma) och återigen under triasperioden (220-200 Ma) och var fyra gånger nuvarande nivåer under juraperioden period (201-145 Ma). [4]

⇑ Precambrien 600 - 550

Publ 2023-01-15

Vid tider av superkontinentbildning (vid 2,5 miljarder, 2,1 till 1,8 miljarder och 1,0 miljarder till 900 miljoner år sedan), var det totala antalet vulkaner begränsat. Denna relativa brist på vulkaner resulterade i låga utsläpp av växthusgasen koldioxid (CO2). Detta bidrog till låga yttemperaturer och omfattande nedisningar.

Däremot förekom höga utsläpp av CO2 från många vulkaner vid tider av kontinental upplösning, vilket ledde till maximal spridning och subduktion av havsbotten (vid 2,3 till 1,8 miljarder, 1,7 till 1,2 miljarder och 800 till 500 miljoner år sedan). oceaniska åsar och öbågar. Den atmosfäriska växthuseffekten förstärktes, värmde upp jordens yta och glaciation saknades. [5]

⇑ AR6

Publ 2022-10-20

I IPCCs rapport AR6 behandlas atmosfärens temperatur i kapitel 2.

2. Changing State of the Climate System
2.2 Changes in Climate Drivers
2.2.3 Well-mixed Greenhouse Gases (WMGHGs)
2.3 Changes in Large-scale Climate
2.3.1 Atmosphere and Earth's Surface
2.3.1.1 Surface Temperatures
2.3.1.1.1 Temperatures of the deep past (65 Ma to 8 ka)

Ordförklaringar
EECO. Early Eocene Climatic Optimum, 56-47.8 miljoner år fvt
GMST. Global mean surface temperature, Genomsnittlig global yttemperatur
LIG. Last Interglacial
MPWP. Mid-Pliocene Warm Period. 3.3 to 3.15
PETM. Paleocene-Eocene Thermal Maximum. 55.9-55.7 miljoner år fvt
SROCC. Special Report on the Ocean and Cryosphere. IPCC-rapport

Bedömning av paleo-referensperioderna bygger på studier som till största delen eller helt och hållet baseras på indirekta observationer från geologiska arkiv (d.v.s. proxy-register) snarare än rekonstruktioner som i högre grad bygger på modellerade parametrar och de som bygger på djuphavstemperaturer. [6]

Till skillnad från AR5 ingår inte temperaturuppskattningar från klimatmodeller i de bedömda värdena för paleoreferensperioder i detta kapitel.

AR5 drog slutsatsen att den rekonstruerade GMST under PETM var 4°C-7°C varmare än pre-PETM medelklimat (lågt konfidens), och att EECO och MPWP var 9°C-14°C och 1,9°C- 3,6°C varmare än förindustriellt respektive (medellång konfidens).

GMST under LIG bedömdes till 1°C-2°C varmare än förindustriellt (medium konfidens), medan SROCC minskade intervallet till 0,5°C-1,0°C varmare, men angav ingen konfidensnivå.

AR5 drog vidare slutsatsen att det var mycket troligt att LGM var 3°C-8°C kallare än förindustriellt, och sannolikt att den maximala hastigheten för global uppvärmning under den efterföljande deglacialperioden var 1°C-1,5°C kyr - 1.

----- Under omarbetning -----

PETM Paleocene Eocene thermal maximum. Period: 55.9-55.7 MA[7]. En geologiskt snabb, stor uppvärmningshändelse i början av eocen när en stor puls av kol släpptes ut till havs-atmosfärsystemet, vilket minskade havets pH och syrehalt. Landlevande växt- och djursamhällen förändrades utrotade och tropiska korallrev minskade. DeepMIP-sammansättningen och artfördelningen skiftade mot polen. Många djuphavsarter gick

Temperaturer från det djupa förflutna (65 Ma till 8 ka)

Denna bedömning av paleo-referensperioderna bygger på studier baserade mestadels eller helt på indirekt observation bevis från geologiska arkiv snarare än rekonstruktioner som förlitar sig mer på modellerade parametrar och de som baseras på djuphavstemperaturer.

Till skillnad från AR5 ingår inte temperaturuppskattningar från klimatmodeller i de bedömda värdena för paleoreferensperioder i detta kapitel.

AR5
AR5 drog slutsatsen att den rekonstruerade GMST under PETM var 4°C-7°C varmare än pre-PETM medelklimat (lågt konfidens), och att EECO och MPWP var 9°C-14°C och 1,9°C-3,6 °C varmare än förindustriellt respektive (medelkonfidens).

GMST under LIG bedömdes till 1°C-2°C varmare än förindustriellt (medium konfidens), medan SROCC minskade intervallet till 0,5°C-1,0°C varmare, men angav ingen konfidensnivå.

AR5 drog vidare slutsatsen att det var mycket troligt att LGM var 3°C-8°C kallare än förindustriellt, och sannolikt att den maximala hastigheten för global uppvärmning under den efterföljande deglacialperioden var 1°C-1,5°C kyr-1

PETM varmare

För PETM överensstämmer nya rekonstruktioner med de som bedömts av AR5. En stor ny sammanställning av proxytemperaturdata analyserade med hjälp av flera statistiska tillvägagångssätt indikerar att GMST var 10°C-25°C (90 % intervall) varmare än 1850-1900, eller cirka 5°C varmare i förhållande till tillståndet före PETM.

En relaterad syntesstudie uppskattar också att PETM värmdes upp med 5°C. En nyligen sammanställd bentisk isotopsammanställning transformerad till GMST baserat på formuleringen av Hansen et al. (2013c), och justerad till 1850-1900 genom att lägga till 0,36°C, visar en ökning av GMST med cirka 10°C under PETM.

Detta återspeglar den förväntade högre variabiliteten på enstaka platser som användes för att skarva samman den sammansatta tidsserien, jämfört med den globalt genomsnittliga sammansatta tidsserien av Zachos et al. (2008). Den senare användes ursprungligen av Hansen et al. (2013c) för att rekonstruera GMST, och är den föredragna representationen av de globala genomsnittliga bottenvattenförhållandena, trots dess mindre väl förfinade kronologi.

⇑ Källor

Publ 2023-04-24

• Climate Change 2021: The Physical Science Basis, IPCC
• Climate Change 2021: The Physical Science Basis, Atmosphere and Earth?s surface, Chapter 02, IPCC AR6
• Paleocene-Eocene Thermal Maximum, Wikipedia
• DeepMIP - The Deep-Time Model Intercomparison Project
• Eocene, Wikipedia
• Pliocene, Wikipedia
• Geologic time scale
• Geologisk tidsskala
• What?s the hottest Earth?s ever been? Climate.gov
• A 40-million-year history of atmospheric CO2, Yi Ge Zhang, Mark Pagani, Zhonghui Liu, Steven M. Bohaty and Robert DeConto, The Royal Society (2013-10-28)
• Klimatförändringar i ett långt tidsperspektiv, SMHI (2021-04-17)
• An overview to get things into perspective, Climate4you