En ny rapport från FN:s ekonomiska kommission för Europa visar att sol- och vindkraft leder till högre elkostnader. Det skriver professor Jonas Kristiansen Nøland.

2025 hävdade Internationella byrån för förnybar energi (IRENA) i ett pressmeddelande att 91% av nya projekt inom sol- och vindkraft är billigare än fossila alternativ. Centralt inom FN beskrevs detta som en positiv tipping point.

Det glada budskapet hyllades okritiskt av flera internationella medier, däribland Reuters, The Guardian, Al Jazeera och Associated Press (AP). I Sverige uppmärksammades det av SVT Nyheter och Danske Bank.

Men om detta verkligen var helt sant borde energiomställningen i stort sett bära sig själv, utan omfattande subventioner. Så är dock inte fallet, och det finns flera strukturella förklaringar.

⇑ Ny FN-rapport

Just denna systemdimension står i centrum för en ny rapport från FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE), där det centrala FN- och IRENA-budskapet ifrågasätts: att merparten av sol- och vindel skulle vara billigast. Rapporten visar tydligt varför produktionskostnaden för el inte säger något om dess värde — eller om vad konsumenter och industri faktiskt betalar.

I praktiken kan el som verkar billig i produktionen kosta upp till två och en halv gånger mer än själva produktionskostnaden. El som marknadsförs som sol- och vindkraft för 50 öre per kilowattimme kan, när samtliga systemkostnader räknas in — inklusive balansering, flexibilitet, systemtjänster, nät, extremväder, prisvolatilitet och externa effekter — i slutändan kosta omkring 120 öre per kWh.

Med hänvisning till rapporten konstaterar London School of Economics and Political Science (LSE) att produktionskostnaden - den så kallade LCOE - för variabla energikällor inte längre är ett ändamålsenligt mått för energipolitisk utformning. Tiden för förenklade analyser är förbi, och LCOE är ur ett systemperspektiv i praktiken obsolet.

⇑ Nytt ramverk

Som en följd av rapportens slutsatser avser FN:s UNECE nu att utveckla ett helt nytt ramverk för att vägleda investeringsstöd till elektrifieringsinfrastruktur.

Bakgrunden är att den befintliga metodiken inte längre bedöms vara tillräcklig som underlag för energipolitisk utformning mot netto nollutsläpp.

Uppdragsgivare för det initiala arbetet var Quantified Carbon, och undertecknad är en av medförfattarna. Rapporten har samtidigt granskats av en internationell expertgrupp bestående av 10-15 personer, som även kommer att medverka i det fortsatta arbetet under ledning av UNECE.

⇑ Debatten fortsätter

Men debatten är långt ifrån över. Chalmersprofessorn Tomas Kåberger använde nyligen LCOE som argument i en intervju med tidningen Syre, där han menade att "… havsbaserad vindkraft kostar 50 öre till en krona att producera per kilowattimme, medan kärnkraften kostar en till fyra kronor."

WindEurope beställde en rapport från Hitachi som slår fast att sol- och vindkraft är det enda Europa bör satsa på. Att slutsatserna ligger i linje med beställarens agenda är knappast överraskande. Rapporten bygger i stor utsträckning på LCOE — ett kostnadsmått som allt fler bedömer som föråldrat och otillräckligt som vägledning för energipolitiska beslut.

Jonas Kristiansen Nøland, professor i energikonvertering vid Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU).

⇑ Källor

• Nøland: Sol- och vind ger högre elpriser enligt FN, Affärsvärlden (2025-12-19)