⇑ Sjöar i Sverige

Publ 2022-11-15

Försurning innebär att sura ämnen tillförs marker och vattendrag i högre takt än de bortförs och därmed höjer koncentrationen av vätejoner. I Sverige är den största källan till detta orsakad av förbränning av fossila bränslen.

Kväveoxider och svaveldioxid är de två ämnena i avgaserna som försurar mest. En stor del av dessa ämnen sprids över stora ytor med vindarna. I Sverige drabbar sura nedfall de nederbördsrika delarna av västra Götaland.

När sura ämnen löses i vatten bildas vätejoner, och eftersom vatten finns nästan överallt kan detta förekomma såväl i luft och vatten som i mark.

I naturen finns det gott om naturliga försurningsprocesser, till exempel upptag av växtnäring. Sveriges humida klimat medför en naturlig urlakning av baskatjoner, vilket också är en försurande process.

⇑ pH

Publ 2022-11-15

pH är ett logaritmiskt mått på surhet, det vill säga på aktiviteten av vätejoner (H+) i en lösning. Lösningar med låga pH-värden kallas sura och de med höga kallas basiska. Lösningar som har pH7 (vid 25 °C) kallas neutrala.

En stark syra med hög koncentration har ett pH-värde nära 0; en stark bas med hög koncentration har pH-värde nära 14. pH-skalan är dock inte begränsad till 0-14 och det finns till exempel riktigt starka syror med negativa pH-värden (under 0). Utifrån definitionen av pH får man:

Vid pH 1 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10^-1.
Vid pH 7 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10^-7.
Vid pH 14 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10^-14.

⇑ Klimatet

Publ 2022-11-15

Klimatet har en stor betydelse för markens pH-värde. I torra klimat sker en ansamling av lättlösliga salter i markens övre skikt. Många av dessa salter ger en tydlig basisk reaktion och innehåller mycket baskatjoner. I torrt klimat brukar det inte finnas något direkt lager av mull eller övrigt organiskt material.

I ett blött klimat med ett årligt nederbördsöverskott, lakas dessa lättlösliga salter ut, varpå både markens basmättnadsgrad och pH sjunker. Ju kraftigare nederbördsöverskott, desto kraftigare blir urlakningen av baskatjoner, dvs (kalcium-, magnesium-, kalium- och natriumjonen). En katjon är positivt laddad.[1] Dessutom blidas ett mer eller mindre tjockt lager med organiskt material med många olika organiska syror, till exempel humussyror och fulvosyror.

⇑ Fossila bränslen

Publ 2022-11-15

Fossila bränslen innehåller bland annat svavel som vid förbränning bildar svaveldioxid. Det kan i atmosfären delvis omvandlas till den starka syran svavelsyra. I större förbränningsanläggningar på land eller till sjöss kan man med teknikens hjälp reducera svavelutsläppen. I Sverige måste oljeraffinaderierna sänka svavelhalten på bränslen för att utsläppen i mindre "anläggningar" som fordon och villapannor ska minska.

I många andra länder och på världshaven använder man dock fortfarande bränslen med höga svavelhalter. Fram till 2015 har svavelutsläppen från sjöfarten i Nordeuropa stegvis minskats så mycket att de inte längre utgör en påverkan på naturen. Sedan 2020 svavelutsläppen från den globala sjöfarten även minskats kraftigt. I Nordeuropa är den maximala svavelhalten i fartygsbränslet 0,1 % medan den högsta tillåtna nivån globalt är 0,5 %.

Kväveoxider bildas vid de flesta typer av förbränning. Det är främst luftens eget kväve som är utgångsämnet, inte något ämne i själva bränslet. I atmosfären kan det övergå i den starka syran salpetersyra. Bensinbilens avgaskatalysator kan effektivt återföra kväveoxiderna till ren och ofarlig kvävgas. Dieselavgaser är ett betydligt svårare utgångsämne för en katalysator att bearbeta, så mycket av kväveoxiderna kommer ut i atmosfären. Katalysatorn måste värmas upp till 500 grader för att den ska kunna omvandla kväveoxiden till ofarligt kväve, alltså är utsläppen större de första kilometerna man kör, tills katalysatorn är uppvärmd. Ungefär 7% av alla bilar i Sverige saknar katalysator och hälften av alla bilar kör mindre än 5 kilometer.

Både svavelsyran och salpetersyran förs med det försurade regnet ner till marker och vattendrag och orsakar försurning. Salpetersyrans nitratjoner är dessutom ett gödningsämne, så den bidrar samtidigt till övergödningen.

⇑ Kalkning

Publ 2022-11-15

De försurande föroreningarna regnar ner. De orsakar skador på vegetation i skog och mark. Surare miljö för växterna påverkar deras livsbetingelser så mycket att floran kan förändras. Djurlivet kan påverkas. Mer långtgående effekter kan vara tungmetaller och andra gifter löses upp i den surare miljön och orsakar svårare problem.

Den sura nederbörden samlas i sjöar och vattendrag. Direkta effekter av försurning i sjöar kan vara att vissa fiskarter, t.ex. mört försvinner på grund av att fortplantningen inte fungerar i surt vatten (pH under 5,5).

Kalkning av försurade sjöar och vattendrag motverkar försurningens negativa effekter på djur- och växtlivet. Men att släppa ut kalk kan ha negativa effekter om det görs på fel sätt. Det är svårt att kalka så att effekten blir den önskade utan att skada närmiljön. [2]

⇑ Sverige

Publ 2022-11-15

Försurningen kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter.

Den naturliga försurningen är en långsam process som påbörjades efter den senaste istiden. Efter isavsmältningen minskade långsamt mängden basiska ämnen i marken till följd av vittring, urlakning och upptag i vegetationen. Dessutom tillfördes vätejoner från växternas näringsupptag samt naturliga syror från nedbrytningen av växtmaterial (humusämnen). Dessa processer medförde en naturlig sänkning av pH-värdet i marken och i sjöar och vattendrag.

I jämförelse med den naturliga försurningen uppvisar den som orsakats av människan ett betydligt snabbare förlopp. Människans bidrag till försurningen är främst orsakad av utsläpp vid förbränning av kol och olja men även det nutida intensiva skogsbruket bidrar.

Svavelnedfallet är idag på samma nivå som 1880 efter ett mer betydande nedfall 1950-1990.[3]

⇑ Stockholms stad

Publ 2022-11-15

Ingen av de sjöar som ligger i eller på gränsen till Stockholms stad är hotade av försurning. Vattnets stora kalkinnehåll och de höga näringshalterna gör att sjöarna är mycket motståndskraftiga mot försurande ämnen. Eftersom tillståndet i flera av stadens sjöar inte förändras i någon större utsträckning undersöks pH bara i ett urval av sjöarna från och med 2010. [4]

⇑ Regeringen

Publ 2022-11-15

Regeringen satsar på återvätning av dikade våtmarker. Våtmarker spelar en stor roll för att minska utsläppen av växthusgaser. Deras positiva egenskaper försvinner vid utdikning, något som skett i stor skala under flera århundraden. Regeringen höjer nu anslaget för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från och med 2023.[5]

⇑ Källor

Publ 2022-11-15

• Försurning, Wikipedia
• pH, Wikipedia
• Om försurning och kalkning, SLU
• Försurning, sjöar, Stockholms stad
• Försurning av sjöar och vattendrag, Havs och vattenmyndigheten
• Miljödepartementet, Regeringen