Livsmedel

Livsmedelkris

Energikrisen orsakad av kriget i Ukraina har fått många politiker överväga om världen skulle kunna göra en snabb övergång till grön energi som drivs av sol, vind och önsketänkande.

När livsmedelspriserna skjuter i höjden och konflikten hotar en global livsmedelskris, måste vi möta en annan impopulär verklighet: ekologiskt jordbruk är ineffektivt, markhungrigt och mycket dyrt, och det skulle göra miljarder hungriga om det anammades över hela världen.

Mer säd per yta

Mängden odlad spannmål per hektar i Sverige har ökat nästan 6 gånger sedan 1865. Riktig fart blir det från 1945. Och ökningen bara fortsätter. Sedan 1961 har mängden säd per hektar i världen ökat fyra gånger.

Källa: Långa tidsserier - Basstatistik om jordbruket åren 1866-2020, Livsmedelsverket

Vad det beror på är svårt reda ut. Det beror inte bara på mer koldioxid utan också på mer värme, längre odlingssäsong, bättre metoder, mm

Trots rapporterade översvämningar, torka och annat elände så är det de goda förutsättningarna för odling som dominerar.

Ekologiskt jordbruk

Ekologiskt jordbruk sker efter ett antal principer, mål och praktiska åtgärder med syfte att jordbrukssystemet ska fungera så naturligt som möjligt. Ekologisk odling och ekologiskt lantbruk är enligt KRAV jordbruk som bland annat bygger på lokala, förnybara resurser, där syntetiskt handelsgödsel och kemiska naturfrämmande bekämpningsmedel inte används.

Skördarna är för de flesta grödor lägre. Regelverket för ekologiskt jordbruk skiljer sig mellan länder. I EU bygger regelverket på ett direktiv och produktion som följer direktivet kan märkas med Ekologiskt jordbruk-logotypen.

Ekologiskt jordbruk producerar mellan 29 % till 44 % mindre mat än konventionella metoder. Det kräver därför så mycket som 78 % mer mark än konventionellt jordbruk och den mat som produceras kostar 50 % mer - allt samtidigt som det inte genererar någon mätbar ökning av människors hälsa eller djurens välbefinnande.

Ekologiskt jordbruk upplevs ofta som mer hållbart än konventionellt jordbruk. Vi granskar litteraturen om detta ämne ur ett globalt perspektiv. När det gäller miljö- och klimatförändringseffekter är ekologiskt jordbruk mindre förorenande än konventionellt jordbruk när det mäts per enhet mark men inte när det mäts per enhet av produktion.

Ekologiskt jordbruk, som för närvarande endast står för 1 % av den globala jordbruksmarken, ger i genomsnitt lägre avkastning. På grund av högre kunskapskrav kan observerade skördegap öka ytterligare om ett större antal bönder skulle gå över till ekologiska metoder. En omfattande uppskalning av ekologiskt jordbruk skulle orsaka ytterligare förlust av naturliga livsmiljöer och även medföra höjningar av produktionspriserna, vilket gör mat mindre överkomlig för fattiga konsumenter i utvecklingsländer.

Ekologiskt jordbruk är inte paradigmet för hållbart jordbruk och livsmedelssäkerhet, men smarta kombinationer av ekologiska och konventionella metoder skulle kunna bidra till hållbara produktivitetsökningar i det globala jordbruket.

EUs jordbrukspolitik

EUs gemensamma jordbrukspolitik (GJP) är ett av Europeiska unionens befogenhetsområden. Den gemensamma jordbrukspolitiken påbörjades den 30 juli 1962. Förutom direktstöd för jordbrukare innehåller CAP produktionskvoter, minimipriser och tullavgifter, som framför allt syftar till att hålla priser och produktion över marknadsjämvikt.

Av unionens totala landyta utgörs 47 procent av jordbruksmark och 30 procent av skog. Jordbruks- och livsmedelsindustrin står för sex procent av unionens BNP, 15 miljoner företag och 46 miljoner arbetstillfällen.

Jordbruket är den enda sektorn som helt och hållet finansieras genom unionens budget; andra sektorer, till exempel utbildning, forskning, transport, försvar och hälso- och sjukvård, mottar endast delvis eller inte alls finansiering på unionsnivå. Jordbrukspolitiken utgör följaktligen en stor andel av unionens budget; 2020 stod den för 37,7 procent av unionens budget. Andelen har dock minskat sedan 1984, då den låg på 72 procent.

Den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att säkerställa en hållbar livsmedelsproduktion, en hållbar förvaltning av naturresurserna och en balanserad utveckling av landsbygdsområdena. Unionen har ett regelverk för hur import och export av jordbruksprodukter får ske och hur dessa produkter ska säljas.

Unionen hade tidigare långtgående åtgärder för att intervenera på jordbruksmarknaden, bland annat genom att garantera ett lägsta pris på vissa livsmedel, vilket i vissa fall gav upphov till stora lager av dessa varor. Under 2010-talet avvecklades de flesta sådana åtgärder.

Jordbrukspolitiken innefattar också stöd till landsbygden för utveckling och bevarande. Unionen har även en gemensam politik för fiskeri, vilket innefattar begränsningar för hur mycket fisk som får fångas, minimipriser för fisk, märkning av fisk samt stöd till fiskerinäringen. Unionens politik syftar bland annat till att garantera en fungerande fiskerinäring och att förhindra utfiske.

Sverige fick 2019 10 051 miljoner kronor i bidrag till Jordbruksverket från EU. Totalt fick Sverige EUbirag det året på 15 934 miljoner kronor.

Sverige betalade 2020 avgifter till EU på 8 459 miljoner euro = 94 337 miljoner kronor om 1 euro kostar 11 kr. Bidragsmässigt gick alltså Sverige med underskott på ungefär 78 000 miljoner kronor.

Källor

• Jordbruk i Sverige, Wikipedia
• Ekologiskt jordbruk, Wikipedia
• Haber process, Wikipedia
• Livsmedelsverket
• FAO Food and Agriculture, UN
• Agriculture and rural development, EU
• Food inflation, Trading economics