2023-01-26
De svenska miljömålen har skapat en kultur i Sverige där myndigheter tävlar om att införa mer omfattande regler än vad som krävs.
Lena Nerhagen, lektor i nationalekonomi vid Högskolan i Dalarna, och hennes forskarkollegor har tittat på hur regler och lagar utformas i Sverige. De visar att svenska myndigheter och politiker har konsekvent valt bort att göra konsekvensanalyser.[1]
Ett exempel är EU:s luftkvalitetsdirektiv. Många länder i EU - särskilt i tätbefolkade regioner och storstäder - har dålig luftkvalitet. Men Sverige är ett glesbebyggt land med få storstadsregioner.
EU regler om mätningen av luftkvaliteten gav varje land möjlighet till anpassningar. Det viktiga var att mäta i områden med mer än viss befolkningstäthet. Men det struntade myndigheterna i Sverige i.
Reglerna utformades i Sverige så att alla 290 kommuner i landet måste utföra mätningarna.
Dessutom mäts luftföroreningarna fel. I Sverige mäts de på gatunivå i stället för, som de ska, mätas i takhöjd.
Nu ska EU omarbeta direktivet om luftkvalitet och renare luft i Europa. I en pm från i november 2022 skriver Miljödepartementet
"Motsvarande kostnads- och nyttouppskattningar som nämnts för EU finns inte med i kommissionens konsekvensanalys för Sverige, men typen av nyttor och kostnader kan förväntas vara likartade i Sverige och också att nyttorna bedöms överstiga kostnaderna."
Departementet struntar alltså i att göra en kostnadsanalys utan nöjer sig med att tro att "nyttotna" överstiger kostnaderna.
Det borde vara en lag på att myndigheter alltid ska göra en analys av kostnader och andra tänkbara konsekvenser av alla förslag från EU.
EU och Sveriges Riksdag anser att det är nödvändigt att i närtid göra kraftiga investeringar och andra genomgripande kostsamma förändringar i samhället, för att därigenom minska framtida kostnader orsakade av klimatförändringar.
Investeringarna och samhällsförändringarna syftar till att minska mängden koldioxid i atmosfären som ska öka jordens utstrålning av värme och därmed minska klimatförändringarna.
Det finns många tänkbara åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid. Vid valet av åtgärder är det nödvändigt att väga uppoffringarna mot rimliga bedömningar av dess inverkan på utsläppen.
Baserat på historiska data görs det bedömningar av storleken på utsläppen av koldioxid och vilken inverkan de haft på klimatet. Dessutom görs simuleringar av tänkbara klimatförändringar baserat på olka förändringar av den atmosfäriska koldioxidmängden.
Mängden koldioxid beror inte endast på utsläpp av koldioxid från mänsklig aktivitet utan koldioxid släpps ut från en rad olika källor och upptas samtidigt av andra källor. Eftersom koldioxiden är ojämn fördelad i i sin utsträckning och i höjd och förändras kraftigt med årstider, vulkanutbrott, havet utsöndning och upptag av koldioxid är det svårt att mäta utsläppen globalt.
Allt detta gör det givetvis svårt för beslutfattare att avgöra hur mycket som ska satsas på olika åtgärder. Den enorma kostnaden gör det ändå nädvändigt att uppskatta kostnader och nytta såväl för beslutsfattarna som för medborgarna som får ta konsekvenserna av beslutet.
Se EUs långtidsbudget och NextGenerationEU, Klimatfakta.info
Klimatforskaren Björn Lomborg har skrivit en artikel om klimatförändringarnas effekter och kostnaderna för klimatpolitiken[2]. Citat (översatta med Googles hjälp):
"Klimatförändringarna är verkliga och dess effekter är oftast negativa, men vanliga skildringar av förödelse är ogrundade. Scenarier under FN:s klimatpanel (IPCC) visar att mänsklig välfärd sannolikt kommer att öka till 450 % av dagens välfärd under 2000-talet. Klimatskador kommer att minska denna välfärdsökning till 434 %.
Argument för förödelse hävdar vanligtvis att extremt väder (som torka, översvämningar, skogsbränder och orkaner) redan förvärras på grund av klimatförändringarna. Detta är mestadels vilseledande och oförenligt med IPCC-litteraturen. Till exempel finner IPCC ingen trend för global orkanfrekvens och har låg tilltro till förändringar i mänsklig aktivitet, medan USA inte har sett en ökning av landfallande orkaner sedan 1900. Global dödsrisken från extremt väder har minskat med 99 % över 100 år och de globala kostnaderna har minskat med 26 % under de senaste 28 åren.
Argument för förödelse ignorerar vanligtvis anpassning, vilket kommer att minska sårbarheten dramatiskt. Medan klimatforskning tyder på att färre men starkare framtida orkaner kommer att öka skadorna, kommer denna effekt att motverkas av rikare och mer motståndskraftiga samhällen. De globala kostnaderna för orkaner kommer sannolikt att minska från 0,04 % av BNP idag till 0,02 % år 2100.
Klimatekonomisk forskning visar att den totala kostnaden från obehandlade klimatförändringar är negativ men måttlig, sannolikt motsvarande en minskning med 3,6 % av den totala BNP.
Klimatpolitiken har också kostnader som ofta stark överväger deras klimatfördelar. Parisavtalet, om det genomförs fullt ut, kommer att kosta 819-1 890 miljarder dollar per år 2030, men kommer ändå att minska utsläppen med bara 1 % av vad som behövs för att begränsa den genomsnittliga globala temperaturökningen till 1,5°C. Varje dollar som spenderas på Paris kommer sannolikt att ge klimatfördelar värda 11¢.
Långsiktiga effekter av klimatpolitiken kan kosta ännu mer. IPCC:s två bästa framtidsscenarier är den "hållbara" SSP1 och den "fossilbränsledrivna" SSP5. Nuvarande klimatfokuserade attityder tyder på att vi siktar på den "hållbara" världen, men den högre ekonomiska tillväxten i SSP5 leder faktiskt till mycket större välfärd för mänskligheten. Efter justering för klimatskador kommer SSP5 i genomsnitt att lämna barnbarn till dagens fattiga 48 000 dollar bättre varje år. Det kommer att minska fattigdomen med 26 miljoner varje år fram till 2050, ojämlikheten blir lägre och mer än 80 miljoner förtida dödsfall kommer att undvikas.
Med hjälp av koldioxidskatter kan en optimal realistisk klimatpolitik aggressivt minska utsläppen och minska den globala temperaturökningen från 4,1°C år 2100 till 3,75°C. Detta kommer att kosta 18 biljoner dollar, men ge klimatfördelar värda dubbelt så mycket. Det populära 2°C-målet är däremot orealistiskt och skulle lämna världen mer än 250 biljoner dollar sämre.
Den mest effektiva klimatpolitiken är att öka investeringarna i grön FoU för att göra framtida koldioxidutsläpp mycket billigare. Detta kan ge 11 USD i klimatfördelar för varje spenderad dollar.
Effektivare klimatpolitik kan hjälpa världen att bli bättre. Den nuvarande klimatdiskursen leder till slösaktig klimatpolitik, som avleder uppmärksamhet och medel från effektivare sätt att förbättra världen."
Det finns en allmän uppfattning om att Svergie är ledande vad gäller klimatpolitik. Det styrks av flera undersökningar. Frågan bör ställas varför Sverige ska vara ledande?
Klimatfrågan ser inte ut att bli en avgörande fråga i årets val. Samliga partier anser dock att det krävs ytterligare klimatåtgärder. Det är rimligt att de preciserar dessa åtgärders direkta och indirekta kostnader och gör en bedömning av vilken effekt de har på mängden koldioxid i atmosfären samt på framtida kostnader beroende på klimatets förändring.
EU-kommission vill införa klimatlagar som syftar till att minska utsläppen med 55 % före slutet av decenniet. Då det fördyrar produktionen inom Europa måste EU införa en tull på varor som importeras från länder utan motsvarande klimatåtgärder. I annat fall snedvrids konkurrensen. [3]
EU-länderna har efter mer än ett års förhandlingar enats om att införa en koldioixidtull för import till industrin. Det är första gången som globala handel regleras utifrån klimatförändringarna.
Tullavgiften kommer att baseras på de växthusgaser som har släppts ut i samband med tillverkningen av den importerade varan. Inledningsvis kommer tullen bara att omfatta ett antal produkter som stål, cement, gödningsmedel och aluminium.
Flera utvecklingsländer har protesterat mot den nya avgiften. [4]
Uppskattningarna av de sammanlagda ekonomiska kostnaderna för minskningen varierar allmänt, men ökar med stränga begränsningar (högt förtroende). De flesta scenariostudier som samlats in för denna bedömning är det baserat på de idealiserade antagandena att alla länder i världen börjar begränsning omedelbart, det tillämpas ett enda globalt koldioxidpris välfungerande marknader och nyckelteknologier är tillgängliga.
Dessa studier uppskattar att nå cirka 450 ppm CO2eq år 2100 skulle innebära globala konsumtionsförluster på 1-4 % 2030 (median på 1,7 %), 2-6 % 2050 (median på 3,4%), och 3-11% år 2100 (median på 4,8%) i förhållande till vad som skulle hända utan mildring. Dessa konsumtionsbortfall motsvarar en årlig genomsnittlig minskning av konsumtionstillväxten på 0,06 till 0,20 procentenheter från 2010 till 2030 (median på 0,09), 0,06 till 0,17 procentenheter fram till 2050 (median på 0,09) och 0,04 till
0,14 procentenheter under seklet (median på 0,06).
För att sätta dessa förluster i sammanhanget antar studier årlig genomsnittlig konsumtionstillväxt priser utan begränsningar mellan 1,9 % och 3,8 % per år fram till 2050 och mellan 1,6 % och 3,0 % per år under seklet. Dessa tillväxtpriserna motsvarar en ökning av den totala konsumtionen från ungefär fyra gånger till över tio gånger under seklet. Kostnaderna för att upprätthålla koncentrationer kring 550 ppm CO2eq uppskattas vara ungefär en tredjedel till två tredjedelar lägre.
Betydligt högre och lägre kostnadsuppskattningar har erhållits baserat på antaganden om mindre idealiserad politik implementeringar, interaktioner med redan existerande snedvridningar, icke-klimat
marknadsmisslyckanden eller kompletterande politik. [5]
Myndigheten Tillväxtanalys har utvärderat bidrag från Vinnova.bl.a. vad gäller stödens klimatmässiga effekt. Slutsats:
"Resultaten i Tabell 5 är tämligen enkla att sammanfatta. Det går inte att påvisa någon signifikant koppling mellan erhållande av stöd och företagens omsättning, varken på kort eller lång sikt. Avsaknaden av omsättningseffekt gäller även oavsett vad vi väljer att jämföra resultaten mot; företagens tidigare egna utveckling eller en kontrollgrupp av liknande företag som ej erhållit stöd.
Slutligen ser vi i Tabell 5 att inkluderande av indirekta sysselsättnings- och investeringseffekter ej heller ändrar på resultaten. Det går inte att påvisa någon signifikant effekt av stöden på de stödmottagande företagens omsättning" [6]
Den mest skadliga industripolitiken, så kallade "Green Deals", är också den formen av stödpolitik växt mest såväl i popularitet som i anslag under det senaste decenniet. De gröna bubblorna har i flera kommuner utvecklats till svarta hål och miljardskulder.
De gröna bubblorna uppstår genom att statliga och kommunala bolag kombinerar interna skattemedel med bidrag från EU, Energimyndigheten och andra bidragsgivare. Ingen risk är för stor för att ta när någon annan betalar. En förklaring till att näringspolitiken fortsätter växa är att utvärderingssystemet inte fungerar som det borde. Av 110 utvärderingar visade sig 61 procent vara positiva, 34 procent neutrala och 5 procent negativa.
Enligt Riksrevisionen (2020) uppfyller endast två av 37 utvärderingar deras grundläggande krav
på vetenskaplig kvalité. [7]
Sänd ett mail till hibratt@gmail.com med dina synpunkter på artikeln och Klimatfakta.info. Kanske har du förslag på ändring eller tillägg? Eller på en ny artikel?
Klimatfakta.info
Adm: Hans Iwan Bratt,
hibratt@gmail.se